Besökare sedan 10 Maj 2010

susnet statistik Totalt.. Denna månad... Denna Vecka... I dag...

söndag 8 augusti 2010

Idag… Första dagen på resten av mitt liv….:D

Har bestämt mig för att ta tag i mitt liv… Varför kan jag inte tänka klart längre? Har haft en hel del konstiga funderingar sista tiden.. Ni som är insatt i mitt liv förstår varför, till er andra säger jag bara… Det är inte lätt.. När ska man kunna lita på någon igen… Kan man någonsin förstå sig på det andra könet… Jag tror att det kommer att ta tid.. Tänk att den man levt med i 16 år plötsligt en dag bara, ja bara vadå?? Vänder på allt och tar ett nytt steg, men åt sidan från dig… Ja ja.. Det är bara att acceptera och gå vidare… Just nu är barnen det viktigaste jag har… Försöka få en tillvaro som fungerar för både dem och mig själv…

Det jag är mest tacksam för nu är att jag har mina vänner… Både de jag har nära och de jag har en liten bit i från… Familj och vänner har ställt upp till fullo och gett mig allt det stöd jag behöver… Nu ska jag bara få mig själv att ta tag i de delar jag orkar med.. Tur man har husvagnen… Jag sitter nu här och tänker över nästa steg… Tänk om man hade lite pengar så att man direkt kunde gå in på nästa fas, men den kommer tids nog…

Förhoppningsvis kommer jag att ta tag i min blogg med.. Det har varit lite dåligt med uppdateringar, men nu ska det bli ändring på det.. En tid fram över kommer bloggen att handla mest om mina steg till ett nytt eget liv… Men som alltid.. Böcker, viner och handarbeten.. Tittar nog in också…

Till nästa gång…

Killevippen!!!!

3 kommentarer:

  1. Tänk på att när allt känns som mest hopplöst kan det bara bli bättre. 16 år är en lång tid, men du kommer att kunna gå vidare, men visst tar det sin tid innan man är ifatt sig själv och är lika stark igen. Men nu ska du bara tänka på dig och barnen, resten kommer efter hand.

    SvaraRadera
  2. Mitt hjärta värker när jag läser dina rader.Du har det tufft,förstår jag.Mitt i det svåra kan det kännas alldeles hopplöst att gå vidare.Men du verkar vara en stark person.Jag önskar dig allt gott - hoppas att du får känna stöd och tröst från nära och kära.Sänder många varma tankar!
    Maria

    SvaraRadera
  3. Jag vet precis vad du går igenom, har ju själv varit i samma sits. Fy satan vad man har funderat o lipat o undrat varför... Bitter??? Nja, snarare väldigt väldigt BESVIKEN... Var det inte värt mer...

    Men men, som allt annat så tar det sin tid o ta sig igenom. Och JA, man blir så mycke starkare sen. Det kommer du fixa galant. Tänk på dig o barnen, att ni alltid går i första hand o ni har det bra.

    Men jag undrar en sak... Varför säger karlar alltid... -Det löser sig....???? eller -Det tar vi sen...??? Tänk så många gånger man hörde det... (Tro fan att det löser sig när man själv får göra det mesta)

    Vi finns här o det vet du...
    Hoppas ni har det bra i vagnen.
    Kram kram vännen :)

    Tänker på dig..
    Vi hörs :) Lena

    SvaraRadera